Arbetslösa spanjorer flyr till Sverige...
- Thread starter rulle
- Startdatum
Anna Malaga
Ny medlem
Kan inte pâstâ att jag inte förstâr dem.... :vissla:
Men det är inte direkt sâ att de flyr till Sverige, de flesta âker till Storbrittannien, Frankrike, Tyskland...
Men det är inte direkt sâ att de flyr till Sverige, de flesta âker till Storbrittannien, Frankrike, Tyskland...
Arbeta i Spanien...
Kanske en liten varning till yngre svenskar som vill flytta till Spanien och tror att det är mindre svårt att få ett arbete där, även om man är beredd att ta ”vad som helst”.
Kanske en liten varning till yngre svenskar som vill flytta till Spanien och tror att det är mindre svårt att få ett arbete där, även om man är beredd att ta ”vad som helst”.
Anna Malaga
Ny medlem
Folk är extremt blâögda. Enligt trenden som râder nu ska man dessutom "följa sina drömmar" "allt gâr om du bara vill osv".
Jag tycker att det är jättebra att âka ner till Spanien, ta nâgra uselt betalda ströjobb och lära sig spanska om man är 18. Att vara 30, ha familj och sälja allt man äger och starta café i Spanien är en riktigt dâlig idé, men folk gör det pâ löpande band. Eftersom tidningar osv dessutom bara skriver om folk som lyckas, är det svârt att se hur lätt det är att misslyckas.
Läste en intervju igâr av Bengt Sändh (Om nâgot helt annat) där han säger att han har sett minst 40 svenska café öppna och slâ igen i Fuengirola-trakten bara under de 8 âr han har bott där. Kan nog stämma.
Svenskar hänger upp sig nâgot otroligt pâ vädret, men det är minst lika jobbigt att jobba12-15 timmar per dag och inte ens ha râd med semester, som de flesta caféägare här, spanska som svenska.
De spanjorer som inte känner till norra Europa fâr det ocksâ jobbigt. De har ofta inte ens besökt ett land med ett annat sprâk och har svârt att sätta sig in i hur det är öht. De föreställer sig nâgot liknande norra Spanien.
Jag tycker att det är jättebra att âka ner till Spanien, ta nâgra uselt betalda ströjobb och lära sig spanska om man är 18. Att vara 30, ha familj och sälja allt man äger och starta café i Spanien är en riktigt dâlig idé, men folk gör det pâ löpande band. Eftersom tidningar osv dessutom bara skriver om folk som lyckas, är det svârt att se hur lätt det är att misslyckas.
Läste en intervju igâr av Bengt Sändh (Om nâgot helt annat) där han säger att han har sett minst 40 svenska café öppna och slâ igen i Fuengirola-trakten bara under de 8 âr han har bott där. Kan nog stämma.
Svenskar hänger upp sig nâgot otroligt pâ vädret, men det är minst lika jobbigt att jobba12-15 timmar per dag och inte ens ha râd med semester, som de flesta caféägare här, spanska som svenska.
De spanjorer som inte känner till norra Europa fâr det ocksâ jobbigt. De har ofta inte ens besökt ett land med ett annat sprâk och har svârt att sätta sig in i hur det är öht. De föreställer sig nâgot liknande norra Spanien.
Viktoria
Ny medlem
Jag tycker egentligen det är bra att människor från södra Europa kommer hit. Rörlighet var ju tanken med EU... Och det är väl inte mer än rätt, med tanke på hur många svenska, danskar, engelsmän osv, som sökt sig till deras länder genom åren. Tyvärr har vi ju inte ett bättre liv att erbjuda med hög arbetslöshet och bostadsbrist.
Men vad jag önskar att vi kunde... De som idag lider svårast av krisen och får sina liv söndertrasade är ju knappast de som orsakade den. Som vanligt.
Sedan vill jag nog tillägga att småföretagarna i Sverige jobbar 12-15 timmar utan möjlighet till semester, de med. Och att det troligen är lika tufft att driva café i Sverige som i Spanien. Skillnaden är väl snarare att det är betydligt enklare att göra en korrekt marknadsanalys i det land du lever i och vars kultur och traditioner du känner utan och innan. Och visst, kanske är det där det brister: att drömmen blir så stark att man glömmer det lilla sambandet mellan tillgång och efterfrågan?
Men jag är nog ändå glad att det finns drömmare och människor som vågar. Av alla nationaliteter. De gör ju världen lite mer färgstark ändå.
Men vad jag önskar att vi kunde... De som idag lider svårast av krisen och får sina liv söndertrasade är ju knappast de som orsakade den. Som vanligt.
Sedan vill jag nog tillägga att småföretagarna i Sverige jobbar 12-15 timmar utan möjlighet till semester, de med. Och att det troligen är lika tufft att driva café i Sverige som i Spanien. Skillnaden är väl snarare att det är betydligt enklare att göra en korrekt marknadsanalys i det land du lever i och vars kultur och traditioner du känner utan och innan. Och visst, kanske är det där det brister: att drömmen blir så stark att man glömmer det lilla sambandet mellan tillgång och efterfrågan?
Men jag är nog ändå glad att det finns drömmare och människor som vågar. Av alla nationaliteter. De gör ju världen lite mer färgstark ändå.
Anna Malaga
Ny medlem
Hâller med och det är verkligen jättetrist. Visst är rörlighet bra, men folk borde vara lite mer realistiska i sina förväntningar och förbereda sig bättre. En stark vilja räcker väldigt sällan, det blir mest att man bränner en massa pengar. Synd att inte ambassaderna och konsulaten hjälper till mer med information om hur saker fungerar i de olika länderna. De är ofta ganska stroppiga och tycker att de pysslar med saker "pâ högre nivâ". Som det stâr i artikeln, de flesta sydeuropéer har ju ingen aning om vad en bostadskö är...
McAber
Ny medlem
Tror också att om man skall pröva arbetslivet i andra länder då skall man vara väldigt ung. De har liksom en annna kodex som är mer rakt på och tillåtande.
Är man vuxen, säg från 35 års åldern, så har omgivningen en helt annan inställning. Man förväntas att kunna finliret i den aktuella kulturen, behärskar man inte det, då blir tillvaron besvärligt.
Jag tror ex att ingen Svensk par, eller Spansk par kan anpassa sig så att livet känns fullödigt om man flyttar till en så annorlunda kultur. Är man singel och bildar par med en infödning, då kan det gå bra.
De utlänningar som bor i Sverige som jag känner, säger samtliga att livet känns bra platt här uppe, det är bara arbete som gäller, och TV.
Svenskar tycks vara handikappade i det vardagliga meningslösa småpratet som inte skall leda eller förplikta någonstans, bara ge gemyt....
Är man vuxen, säg från 35 års åldern, så har omgivningen en helt annan inställning. Man förväntas att kunna finliret i den aktuella kulturen, behärskar man inte det, då blir tillvaron besvärligt.
Jag tror ex att ingen Svensk par, eller Spansk par kan anpassa sig så att livet känns fullödigt om man flyttar till en så annorlunda kultur. Är man singel och bildar par med en infödning, då kan det gå bra.
De utlänningar som bor i Sverige som jag känner, säger samtliga att livet känns bra platt här uppe, det är bara arbete som gäller, och TV.
Svenskar tycks vara handikappade i det vardagliga meningslösa småpratet som inte skall leda eller förplikta någonstans, bara ge gemyt....
Anna Malaga
Ny medlem
Jag känner ganska mânga spanjorer som flyttat till Sverige. De som trivs är högutbildade och kan sprâket. De är tacksamma för att de kan utvecklas i sitt jobb och gillar den lite slappare hierarkin, mer möjlighet till fortbildning, lättare att kombinera arbetsliv med barn osv... Dessutom handlar väldigt mycket av konversationerna om jobb, har du inget jobb du är intresserad av blir det inte mycket att snacka om.
Är man däremot städare eller restaurangbiträde blir man sedd som "invandrare" i högre grad, det spelar liksom ingen roll hur bra svenska de pratar. Trist!
Par där mannen är svensk och frun spansk brukar fungera jättebra i Spanien. Däremor sämre i Sverige, där frun brukar känna sig för isolerad. Spanjorer av bâda könen brukar sakna det spontana gatulivet. Min man tycker att folk är "som vandrande zombies pâ gatorna"
Samtidigt tror jag mânga som besöker Spanien misstar sig när de tror att spanjorer är öppna och tolaranta. De är precis lika misstänksamma och kritiska mot utlänningar som alla andra. Däremot är de mycket mer kommunikativa, sâ det är lättare att frâga om allt, lära sig sprâket, smâprata med folk osv. Men det betyder inte att man blir accepterad som en av dem. Som spansk mamma ska man t.ex vara extremt präktig och ordentlig, det mâste man vara som svensk mamma i Spanien ocksâ, eller âtminstone lÂtsas väldigt bra
I alla kulturer tror jag man värdesätter engagemang och intresse. Om du har huvudet pâ skaft, tar efter och lär dig snabbt s gâr allt sâ mycket bättre. Men dâ gÄller det ju att ha en bra grund i sprâket, annars är det omöjligt.
Är man däremot städare eller restaurangbiträde blir man sedd som "invandrare" i högre grad, det spelar liksom ingen roll hur bra svenska de pratar. Trist!
Par där mannen är svensk och frun spansk brukar fungera jättebra i Spanien. Däremor sämre i Sverige, där frun brukar känna sig för isolerad. Spanjorer av bâda könen brukar sakna det spontana gatulivet. Min man tycker att folk är "som vandrande zombies pâ gatorna"
Samtidigt tror jag mânga som besöker Spanien misstar sig när de tror att spanjorer är öppna och tolaranta. De är precis lika misstänksamma och kritiska mot utlänningar som alla andra. Däremot är de mycket mer kommunikativa, sâ det är lättare att frâga om allt, lära sig sprâket, smâprata med folk osv. Men det betyder inte att man blir accepterad som en av dem. Som spansk mamma ska man t.ex vara extremt präktig och ordentlig, det mâste man vara som svensk mamma i Spanien ocksâ, eller âtminstone lÂtsas väldigt bra
I alla kulturer tror jag man värdesätter engagemang och intresse. Om du har huvudet pâ skaft, tar efter och lär dig snabbt s gâr allt sâ mycket bättre. Men dâ gÄller det ju att ha en bra grund i sprâket, annars är det omöjligt.
Anna Malaga
Ny medlem
Pâ tal om att ha koll pâ läget...jag skrev ett par blogginlägg för ett par âr sedan om hur man förväntas bete sig hos svärföräldrar i bâda länderna. Nâgot att flina ât, om inte annat..
http://nyttundersolen.blogspot.com.es/2008/02/hur-man-blir-populr-hos-svenska.html
http://nyttundersolen.blogspot.com.es/2008/02/kort-handbok-i-hur-man-hanterar-en.html
http://nyttundersolen.blogspot.com.es/2008/02/hur-man-blir-populr-hos-svenska.html
http://nyttundersolen.blogspot.com.es/2008/02/kort-handbok-i-hur-man-hanterar-en.html
