Integration i spanien

[Porro]

Kanske lite lummig topic.

Hur tycker ni svenskar bosatta i spanien att Eran integrering varit? Har ni forsokt alls att integrera Er? Hur har ni kannt att spanjorerna "valkomnat" Er?

Hor mycket om svenska skolan och att det finns massor av svenska affarer etc (kanske framst solkusten?) Gor detta att det blir svarare att integreras?

Finns det nagra svenska foraldrar har som satt sina ungar i kommunal skola utan storre motgangar? Rasism i skolan?

Hur manga av Er som ar bofasta i spanien kanner att Ni kommer stanna for resten av livet?

Mà vael!

 

[Nalle]

lummig topic? kanske lite lummigt nick ? lol

JAg kom ner väldigt ung, mötte en spansk tjej och kom i kontakt med spanjoere istället för utlänningar, lärde mig spanska snabbt och har inte haft nàgra större problem.

Nu har jag bott här sà pass länge att .. de sueco, me queda el nombre y la cara...

 

[rinconada]

Nalle: LOL!
Porro: Jag skulle säga att integrationen beror helt på dig själv. Vill du ha spanska vänner och umgås med dem - det är bara att ta första steget och kila ner till närmaste bar etc och träffa folk...Vistas där alla spanjorer finns, ta del i sportevenemang, träna själv osv

Innebär att du talar spanska, iaf någotsånär. Men spanjorerna tycks vara väldigt öppna och hjärtliga mot oss utlänningar, och jag har mött bara glada miner när jag försökt prata. Så var det i början (nu går det mycket bättre).

Jag blev bjuden hem till två grannar första veckan i mitt nya hem...Det har inte hänt ännu i Sverige. Lycka till!

 

[Preciosa]

Jag håller med..

..dig Rincon - man måste själv vilja integreras dvs lära sig spanska
och försöka beblanda sig med folket. Nu är det lite si och så
med det när det gäller skandinaver och för den del andra också.
Man håller sig till sina egna och t.o.m bosätter sig bland dom.

I mitt förra hus (stort) bodde nästan bara engelsmän. I nuvarande
nästan bara spanjorer.
Men så är det väl i alla länder. Det är bekvämast så.
Spanjorer tycker naturligtvis att det är kul när vi försöker prata med
dom. Jag har ju som Nalle en spansk pareja. Han känner många i Torre.
Men spanjorerna - speciellt damerna vänder sig till honom när dom vill prata. Dom kanske tänker på "importerade" kvinnor som tar deras män..
En dam trodde inte jag förstod något så hon sa att " hon kan ju inte
prata spanska"...haha..Nu är det bättre, dom frågar hur jag mår och så..
Riktigt trevliga har dom blivit.

En ecuadoriansk familj som jag lärde känna för några år sen tyckte att spanjorerna var rasistiska. Såg ner på latinamerikaner och behandlade dom därefter. Trots att dom är spansktalande men det har väl med arbetsmarknaden att göra också.

Ja som sagt..man måste själv integrera sig och lära sig spanska..det
är a och o även om det är jobbigt. Men allt blir så mycket lättare.

Ciao P ;;;;

 

[rinconada]

P: LOL! Det är ofta så, inte bara i Spanien. Kvinnor tror att "nykomlingar" tar deras män, och män tror att nykomlingar tar deras kvinnor...
Iaf, om man pratar spanska så får ju de ett gott skratt när / om man säger fel. Och det gör man i början. Ingen är ju en smed vid födelsen.
Jag har märkt att i centrum (av Torrevieja) bor mest spansktalande och utlänningar bor i "urbanizaciones". Kan det stämma? Jag vet att det finns statistik om sådana här saker, men kan inte hitta det...

 

[SolenLyser]

Om man inte är den påflugna typen som jag, är det bara att skaffa sig en hund. Om hundar kan man prata i timmar med andra hundägare - ett naturligt sätt att få kontakt med rejäla spanjorer.

 

[Nalle]

Om man inte är den påflugna typen som jag, är det bara att skaffa sig en hund. Om hundar kan man prata i timmar med andra hundägare - ett naturligt sätt att få kontakt med rejäla spanjorer.

Blyga mäns urgamla knep att fà kontakt med tjejer. LOL

 

[ana la sueca]

Hej
Jag har bott och arbetat i Baskien sedan 37 år tillbaka och aldrig kännt mig särskilt ovälkommen. Naturligtvis måste man lära sig språket och lära sig att skratta åt sig själv när man gör bort sig men den enda gång jag haft problem var när jag arbetade på ett bankkontor i en mindre by och folk i början tyckte att jag tog arbetstillfälle ifrån dem. Men snart kom de och bad om hjälp när de behävde hjälp med andra europeiska språk.
Visst har det ibland varit jobbigt att arbeta i spanien men de problem som drabbat mig har alla spanska kvinnor som yrkesarbetar och har små barn. Mina barn har gått först i spansk förskola och skola, senare bodde vi så nära gränsen att de gick i skola i frankrike, utmärkt undervisning och ett språk till. Värst har det varit att lära sig baskiska som faktiskt är svårt och där kan jag bara föra en enkel konversation och mina kollegor fick ta över om de ville förhandla lån på baskiska.
Nu är jag förtidspensionär och hoppar mellan sverige och spanien. Kan bara rekommendera en sak p+ lär er språket ordentligt och gå med i en sportförening du gillar, rida, spela golf,simma...så får man snart bekanta och vänner!

 

[Panama]

Kanske lite lummig topic.

Hur tycker ni svenskar bosatta i spanien att Eran integrering varit? Har ni forsokt alls att integrera Er? Hur har ni kannt att spanjorerna "valkomnat" Er?

Hor mycket om svenska skolan och att det finns massor av svenska affarer etc (kanske framst solkusten?) Gor detta att det blir svarare att integreras?

Finns det nagra svenska foraldrar har som satt sina ungar i kommunal skola utan storre motgangar? Rasism i skolan?

Hur manga av Er som ar bofasta i spanien kanner att Ni kommer stanna for resten av livet?

Mà vael!

Jag tycker detta var en utmärkt fråga/topic. Något som alla borde fråga sig om man tänkt flytta utomlands. Jag har själv rest och jobbat bokstavligen jorden runt sedan väldigt ung ålder, jag är nu 33 - fortfarande unggapskrattt!! hur som helst har jag aldrig bott i Spanien även om jag varit där många ggr men nu är jag iaf på väg att flytta dit, men jag har bott på andra ställen i världen varav senast Panama. Som alla redan sagt är språket A&O utan det ÄR det svårt, för man når sällan den där riktiga bekanskapen utan det. Så lär språket, prata prata och prata lite till med alla. Jag har nog sällan träffat någon "inhemsk" som inte uppskattat att man i alla fall försöker, om det blir lite fel i början - doesn't matter! Att vara öppen och ärlig kommer du långt med och människor märker sånt. Sen är det bara så att den vy man har på olika ställen som turist förändras lite när man bor där. Man upptäcker saker som man annars kanske inte ser, på gott och ont givetvis. I Panama upptäckte man en massa konstiga saker som man inte såg till en början, men det va ju latinamerika det haha.

Och som nån redan nämnde - utövar du nån sorts idrott vare sig det gäller kampsport, surfing eller golf whatever, gå med i en klubb eller förening. Det är faktiskt oslagbart har jag märkt för då träffar du folk som du verkligen har nått gemensamt med. nu har jag ju mest repeterat vad folk tidigare sagt men det e bra tips! Sen e det ju så, nått som ibland folk verkar ha svårt att greppa - man kan alltid flytta tillbaka om det inte funkar -. Då har du iaf provat o kan berätta det för barnbarnen. Tänk de som aldrig vågade prova o sitter o grämer sig för det, kan inte kännas bra, men nu babblar jag alldeles för mycket, offtopic, Detta var bara mina åsikter
Hasta Pronto y feliz navidad de Gulfo de Mexico!

 

[Preciosa]

Nej Panama...

...på detta forum babblas inte för mycket!! Det är bara kul att det babblas.
Allt är av intresse för oss Spaniendiggare.

Ha en bra helg!! /P ;;;;;;;;

 

[Panama]

Haha, ok det ska jag komma ihåg Preciosa. Jag har aldrig varit med i ett forum förr så jag vet inte riktigt hur det funkar.. Men jag är imponerad så otroligt mycket info och bra inlägg om precis allt. Jag kollar vidare var dag!! Hoppas ni alla har det bra i var ni än befinner er!!

Hasta Pronto!

 

[Minerva]

Ursaekta fraan boerjan att jag inte anvaender svenska tecken men jag aer i USA och tyvaerr foer lat att staella om tangenterna (jag aer ju pensionaer... om det foerklarar laettjan).

Jag har bott i Spanien bara ett halvt aar foer 6 aar sedan, men jag har bott - och arbetat - i flera latinamerikanska laender, som Costa Rica, Puerto Rico, Mexico, Guatemala.

Tillraeckligt laenge att veta att MIN integrering i den kulturen i baesta fall aer ytterst ytlig: jag aer naemligen en alldeles oeverutbildad, sjaelvstandig, dvs okvinnlig kvinnlig singel.

Hem, barn, skvaller, mode, skoenhet osv. intresserar mig inte ett dugg och de aemnen upptar minst 98% av latinamerikanska (och de spanska jag kaent) kvinnors tid.

Missfoerstaa mig inte: jag aer inte heller intresserad av sport, kvinnor och machismo, altsaa med vanliga latinamerikanska (ich inte bara) maen har jag inte heller mycket att prata om. Dock politiken kan jag i regel prata med dem om, saeskilt puertorikaner som blir saa passionerade i politiken att de gloemde i regel att jag var kvinna. )

Saa vart jag aen bor/arbetar (och det blev dryggt 50 laender under mina arbetsverksama aar) foersoker jag integrera mig genom intressefoereningar: bokklubbar, vandrarklubbar, kulturklubbar, etniska klubbar (svenska, amerikanska, tyska osv) foer att inte gloemma andra spraak.

Min svenska aer hyfsad, ty jag naestan alltid har naagra svenska vaenner, och jag blir i regel accepterad som svensk (jag ser ganska skandinavisk ut: blond, ljushyad, blaaoegd) fast det hoers att jag aer inte foed i Sverige.

Jag blev aldrig mobbad som invandrare i Sverige (fast daer umgins jag ju naestan bara med universitetsanknytna akademiker ... och dessutom hade en svesk man daa). Bara en enda gaang, just i Spanien blev jag mobbad av en kvinnlig president av en svensk bridge klub, som avboejde bestaemt min medlemsansoekan, med foerklaringen att de hade inga lediga platser,fast de annonserade hela tiden att de hade brist paa medlemmmar... alltsaa hade de ingen plats just foer mig, lol. Saa det daer med integrationen beror ju inte enbart paa en sjaelv.

Sen dess aer jag vaeldigt noga att bosaetta sig paa saadana staellen daer det bor maenniskor fraan olika laender, med lite olika kulturer och daer det finns gott om intressefoereningar

 

[Preciosa]

Hola Minerva!

..och välkommen till forumet!!

Nej du har rätt, det hänger inte bara på en själv. Och
helintegrerad blir nog ingen, vilket land man än kommer ifrån.
Men ändå så är ju språket det som är viktigast självklart.

Jag är inte heller så intresserad av de samtalsämnen som kvinnor
ofta pratar om. Inte heller sport..0 intresse. Och jag kommer
ihåg när man jobbade att råkade man nämna något som typ:
" hur ska det gå i Italien nu då"? (Var som vanligt turbulenta
regeringsbyten) Då fick man 10 par ögon riktade på sig och
dom frågade: " Vaddå Italien, har det hänt något"?..
OK de flesta var i "bilda familjeåldern" osv. Vi är inte alla lika,
en del intresserar sig mer för det globala, andra för det lilla "lokala".

Dock när man får barnbarn så diskuterar man gärna dom haha..redface

Du har verkligen farit runt i världen och det är väl inte många som
har så´n stor erfarenhet i bagaget.
Tack för inlägget!

Ciao P ;;;;

 

[Minerva911]

Med all respekt foer Rinconada som skriver "att integrationen beror helt på dig själv", skulle jag vilja paapeka att det inte aer hela sanningen. Visst, maaste man sjaelv vilja integreras, men sen resultatet - hur lyckad och hur djup integrationen skulle vara - beror nog mer paa till exempel avstaandet mellan den kultur man sjaelv haerstammar fraan och den i vilken man foersoeker integreras och litet paa andra omstaendigheter.

Nar jag kom till Sverige hade jag det foersta aaret ytterst ytliga kontakter med andra svenskar - bara med arbetskamrater paa arbetsplatsen. Utanfoer arbetsplatsen fick jag umgaas mest med Amerikaner (som aer valdigt laetta att faa kontakt med och vaeldigt informella - om de inte aer fraan Boston foerstaass ;-)) och Britter - som jag jobbade med.

Inte foer att jag inte foersokte att inegreras med svenskar: bjoed mina svenska arbetskamrater paa kaffe eller middag, pratade svenska baest jag daa kunde. De kom, var trevliga... men bjoed mig aldrig tillbaka, inte bara hem till sig, men ens foer en fika utanfoer jobbet. Efter ett aar gifte jag mig med en svensk (som var vaen till mina brittiska vaenner och vi traeffades paa brittiska klubben i Stockholm) och daa aendrades allt. Ploetsligt blev jag "integrerad" - betraktad som aatminstone halv svensk.

I Latin Amerika (och andra typiskt macho kulturer) gav mina foersok till integration ganska ytliga resultat, och det tror jag mest daerfoer att jag inte passar in i deras kulturmoenster: jag aer en ensamstaaende (aenka) sjaelvstaendig ganska hoegt utbildad kvinna - barn, hemdekoration, familielivet interesser mig inte - kanske av ren artighet hoegst 15 minuter- men politik och saadant diskuterar allmaent inte maen fraan dessa kulturer med kvinnor, vare sig inhemska eller utlaenningar, saa umgaenget med Latinos blir ytlig och foer mig hoegst otillfredstaellande.

Ej vaerre brukar det vara i muslimska laender - ju mer konservativt muslimska desto vaerre.
Hur blir det i Spanien med Spaniorer? - nog en aning aat det Latinamerikanska haallet, befarar jag, fast vem vet, de kanske aer mer emanciperade aen saa???

 

[Minerva911]

oops, nu ser jag att jag har redan tidigare registrerat mig paa forumet (ch gloemt det) och aeven uttalat mig i aemnet - som aer vaeldigt vigtikt foer mig. Foerlaat dubblandet.