Med en kram kan man hålla sig varm hela vintern

[Maria Johansson]

Vet inte hur jag skall börja men för att göra en lång historia kort.....
I somras blev min make plötsligt sjuk när vi var här nere i Torrevieja. Det innebar lång sjukhusvistelse, många tårar, ensamhet i ett "okänt" land som vi blev "dömda" till att vistas i tills min make blev på bättringsvägen. - Aldrig har jag känt mig så ensam och liten och att Spanien var så långt ifrån Sverige. Min make var ju där han skulle, på sjukhuset, och blev mycket väl omhändetagen.- Det vore skam att säga annat!! Bara att veta att han hade det bra lugnade mig något. Fast det värsta var för mig när jag kom hem ensam i huset och grubblade pga ovissheten av hans sjukdom. Tillslut blev situationen ohållbar och jag anlitade proffshjälp som skötte markservicen och agerade medmänniska. Men så en kväll hittade jag detta forum! Började besöka det som "gäst" för jag orkade inte "tycka", men era inslag värmde mig så och ni underhöll mig morgon/middag/kväll och senare gick jag med. Jag kände mig inte ensam längre.
Summa summarum.....Idag har vi varit dagen lång på sjukuset och läkarna har gett "grön ljus" för att åka hem med vanligt flyg till Sverige och börja på rehabilitering där!! Måste börja kolla på resedatum!!- Helt otroligt vilken känsla, äntligen nästan friskförklarad!
Vill med mitt inlägg tacka ni alla, Nalle, Sotanini, Lundberg, Rocio, Rinconada mfl för en trevlig läsning, givande och intressant. Tack till forumet, utan att veta om det, har det fungerat som en samkväms källa för mig.
Kommer givetvis att ta del av forumet i framtiden men oftast uttrycker vi oss bara när vi vill klaga och sällan när vi är nöjda. Ni alla finns i mina tankar!:love:

Och hoppas på att när vi kommer ner nästa gång börjar vi med nya friska tag med renovering av badrum för rullstolen måste in, gå med i en skandinavisk förening etc Måste se framåt, inte bakåt.

 

[teddi]

En tankeställare! Så vackert skrivet,En hälsning till er båda!!

 

[Urb. Marbella]

Vi har inte mötts tidigare, men jag måste få skriva till Er båda att jag är så glad att han är på bättringsväg och att Ni nu börjar se framåt. Hoppas att Ni snart kan komma ner till ert Spanien igen. Kram o Lycka till!! / En berörd av er historia.

 

[rocio]

Hej Maria!
Så otroligt roligt att din man är på bättringsvägen. Och så bra att du hittade detta forum som kunde glädja dig lite i din ensamhet. Innerst inne så kände du kanske en liten trygghet i att det fanns en massa vanliga, hyggliga, om än anonyma, svenskar i närheten som skulle ställa upp för dig om du skulle behöva det. Jag hoppas att andra i liknande situationer som kanske skulle behöva en hjälpande hand, både psykiskt och mera fysisk, handfast hjälp, ska våga ge sig till känna på "vårt" forum. Om inte annat så kan man ju skicka ett PM till någon man tror kanske skulle vilja lyssna på ens bekymmer. Bara en sån sak kan kännas lättare, att få skriva av sig lite grann.
Det är aldrig lätt om man själv eller någon anhörig drabbas av sjukdom eller andra problem när man är utomlands. Man blir lätt handlingsförlamad och då känns det bra om det finns någon att vända sig till och kanske få lite tröst och hjälp.
Så jag hoppas att vi alla här ska känna en gemenskap med varandra, och våga be om hjälp om det skulle uppstå en situation, vilken som helst, där vi känner att vi skulle behöva lite stöd.
rocio

 

[myramis]

Stark berättelse som berör. Blev extra varm och glad när jag såg din svenska vistelseort, själv uppväxt i Höganäs. Dock inte bott där på många år men har familj kvar i trakterna.
Ett tips till alla som kan vara vara bra att ha i "nödsituationer". Klubb Torrevieja har en kontaktlista där man som medlem frivilligt kan anmäla sig om man kan tänka sig att bli kontaktad av annan medlem som på ngt sätt behöver ens hjälp. Kan vara lite allt möjligt tolkhjälp, datahjälp, besök m.m, man kan vara medlem i klubben utan att vara uppsatt på kontaktlista.
http://www.aktivitorrevieja.com/

 

[rinconada]

Maria! Tack för din berättelse. Jag hoppas verkligen att allt blir till det bättre och ni kan snart återvända till Torre. Hade jag vetat detta tidigare hade jag kommit och iaf lyssnat på dina bekymmer, när jag ändå var där nere. En bamsekram till dig i efterhand!

 

[rinconada]

Rocio! tack för ditt initiativ också. Vi är ju ganska många skandinaver på detta forum så att det säkert finns någon som kan hjälpa till på ett eller annat sätt. Bra tips att skicka ett PM, man kan riskera ett nej, men även ja!

 

[rocio]

Hej Rinconada!
Ja, friskt vågat, hälften vunnet! Det är lite trist att vi nordbor är så blyga, eller är vi fega att göra bort oss när vi inte vågar visa våra känslor redface? Om man sitter på en bar eller står i en kö eller sitter i en buss eller...you namne it, i Torrevieja så kan man bli tilltalad och "konverserad" av vem som helst, utan att vara det minsta bekant med personen i fråga. Visst är det trevligt, även om man inte hänger med i samtalet på långa vägar oftast. Men vad gör det, bara det att jag räknas som en medmänniska som kanske kan tillföra den personen något för en stund.
Min mamma har sydländskt temperament trots att hon är född och uppväxt i Lappland. Hon har aldrig dragit sig för att ge sig i samspråk med obekanta (till otrolig fasa för mig i min ungdom). En gång började hon dansa till musiken från en högtalare på en Farmacia i Torrevieja. Dom andra kunderna hängde på och verkade inte tycka att det var nåt konstigt med det . Tänk er det på ett svenskt apotek ;;;.
Vi får hoppas att vi blir lite mer "förspanskade" så att vi kan bjuda på oss själva ibland och inte vara så korrekta i alla sammanhang.
rocio

 

[Sotanini]

Kära Maria,
Jag förstår verkligen din desperation och oro när din make blev sjuk i Spanien. Det finns få tillfällen som man känner sig så ensam som när något sådant händer. Jag satt själv i en, visserligen svensk, stad när min man fick sin hjärnblödning. Vi kände inte en själ och det var ohyggligt. Men även han fick fantastisk vård och sitter numera i rullstol. Det gäller verkligen att se framåt och vi längtar så till hösten när vi kan flytta ner till Torre för ett antal månader.

Det är ganska många som varnat oss för att dörröppningarna kan vara för smala för rullstolen men jag hoppas detta inte är sant. Vi får också bygga om vårt badrum så att vi får dusch.

Jag/Vi håller tummarna för att din man återhämtar sig ordentligt och kan njuta av Spanien den dag ni är nere igen. Nu vet inte jag hur gammal din man är, men om han är under 65 bör du kolla upp möjligheten att få personlig assistent. Hör gärna av dig till mig om du behöver råd/tröst el dyl.

Lycka till båda två och en varm kram från mig.
Sotanini
:love:

 

[rinconada]

våga

Hej Rinconada!
Ja, friskt vågat, hälften vunnet! Det är lite trist att vi nordbor är så blyga, eller är vi fega att göra bort oss när vi inte vågar visa våra känslor redface? Om man sitter på en bar eller står i en kö eller sitter i en buss eller...you namne it, i Torrevieja så kan man bli tilltalad och "konverserad" av vem som helst, utan att vara det minsta bekant med personen i fråga. Visst är det trevligt, även om man inte hänger med i samtalet på långa vägar oftast. Men vad gör det, bara det att jag räknas som en medmänniska som kanske kan tillföra den personen något för en stund.
Min mamma har sydländskt temperament trots att hon är född och uppväxt i Lappland. Hon har aldrig dragit sig för att ge sig i samspråk med obekanta (till otrolig fasa för mig i min ungdom). En gång började hon dansa till musiken från en högtalare på en Farmacia i Torrevieja. Dom andra kunderna hängde på och verkade inte tycka att det var nåt konstigt med det . Tänk er det på ett svenskt apotek ;;;.
Vi får hoppas att vi blir lite mer "förspanskade" så att vi kan bjuda på oss själva ibland och inte vara så korrekta i alla sammanhang.
rocio

Visst är det härligt att man vågar! Jag har blivit sån att jag talar med obekanta i affärer om jag hör dem prata svenska eller engelska, kanske bara kommentera något. Vad jag har märkt är att det uppskattas oftast. Bara glada miner. Men jag har inte dansat än... (det kanske kommer!)
Jag har faktiskt pratat med obekanta även här i Sverige, tex på väg till jobbet. Det är så enkelt att ge en komplimang till någon som har en snygg jacka eller ngt annat. En sån lite sak kan göra hela dagen! Häromdagen sa jag till en kvinna att hon var snygg i håret, för hon hade ny färg (har sett henne ofta..) och vi samspråkade hela resan, ca 40 min. Den resan gick fort!

 

[Maria Johansson]

Värdera livet och vardagen

Det värmer då så gott om hjärtat att läsa era inlägg!
Tycker att denna tråd har gett många fina idéer från vanliga, reko och hyggliga personer som finns där ute i verkliga livet, i min och din vardag.Tyvärr är vi människor sådana att vi behöver oss en tankeställare med jämna mellanrum för att riktigt värdera livet och inte ta allt förgivet. Att kunna och våga värdesätta sina medmänniskor possitivt och inte bara leta fel. Vi är inte odödliga eller osårbara, allt är inte svart eller vitt.- Regnbågen har många vackra färger.
Kanske låter lite klichéartat men det är svårt att uttrycka en inre tacksamhet.
Som någon vis sade; Vi har alla så brått att vi inte märker ur livet susar förbi.

Men nu skall vi packa väskor för snart bär det hem till Svealand!:flyger: