Jag vet inte om jag vågar dra vår historia här.. den är för galen.
Men det speglar väl i viss mån hur jag är. Ganska impulsiv ibland...
Både det, och inte... att flytta "till värmen" har funnits med länge. Jag fick alltid depressioner på höstarna i Sverige, och hade svårt att klara vintermörkret. För den delen hade jag svårt med somrarna också - de ljusa nätterna gör att jag sover dåligt. Så jag hade tittat på möjligheter att flytta till något varmare land i ett antal år, men detta kunde inte realiseras av diverse praktiska skäl. Jag (vi), är inte pensionärer, så man måste ju tjäna sitt uppehälle också. Att jag skriver "jag" beror på att jag ännu inte träffat min fru när jag började fundera i dessa banor.
Men under 2000-talet utvecklades min firma på ett sätt som gjorde att det skulle funka att flytta i stort sett vart som helst, eftersom jag arbetar via internet, så då kan jag driva verksamheten varitfrån som helst, bara det finns någorluna pålitlig internetuppkoppling.
Under tiden hann jag träffa min fru, och vi gifte oss 2007. Vi diskuterade möjligheterna till att flytta till något varmare land, och bestämde oss för att recognocera lite. Vi reste bl.a till Mallorca (dyrt), och Gran Canaria (aldrig i livet i söder, bara öken och turister, och hittade inget trevligt hörn på norra sidan heller), och vi åkte till länder som Costa Rica, och Malaysia. Vi gillade Malaysia, men det kändes inte som ett ställe att bo på, permanent. Costa Rica kändes lite för osäkert.
Malaysia var det sista vi hann med, min fru var 5 månader gravid då. Våren 2009 föddes vår son, och januari 2010 flyttade vi till Cypern. Utan att ha varit där innan...
(Förutom att jag var ner en vecka i December 2009, och hyrde ett hus.)
Cypern var ett misstag. Valet föll på Cypern delvis för att man klarar sig på Engelska där, men det var också enda fördelen, visade det sig... Tokhett på sommaren, och kallt och regnigt på vintern. Vi gillade inte kulturen heller, och allt såg så skabbigt och slitet ut, överallt... och landskapet var bara brunbränt.
Ändå diskuterade vi att köpa loss huset vi hyrde, och hade planer hur vi skulle bygga om det. Men i mars 2011 så ältade vi frågan igen, om vi skulle stanna kvar. Då insåg jag att det skulle vara ett stor misstag att göra det, att binda oss där. Så jag sa att "jag åker och kollar Teneriffa. Norra Teneriffa." Sagt och gjort. 2 veckor senare åkte jag.
När jag landat på Tenerife Norte och körde hyrbilen från flygplatsen till Peurto de la Cruz där mitt hotell låg, förstod jag direkt att det här var något helt annat. Det var platsen vi skulle bo på. Det var så grönt, fantastiska vyer, och allt såg så fräscht och välskött ut...
Så jag tittade runt under de 10 dagar jag var där, och hittade ett hus att hyra i Santa Úrsula, 10 minuter från Puerto.
Två månader senare, 1:a Juni 2011, flyttade vi till Teneriffa.
Resan i sig, från Cypern till Teneriffa, var bland det värsta jag varit med om... Jag, min fru, en tvååring, 9 incheckade väskor, 4 kabinväskor, 1 dataväska, och en katt!
Avresan från det hyrda huset på Cypern vid midnatt. 1½ timme i bil till flygplatsen. Planet avgick 03:00, till Frankfurt. Blev naturligtvis försenat, så vi kom till Frankfurt 15 minuter innan planet till Madrid skulle gå... Inte en chans, speciellt som de stängde passkontrollen pga terrorhot!
Så vi fick boka om till ett plan 2 timmar senare, och pga allt strul hann vi nästan inte med det heller. (Kom till gaten 10 minuter innan planet gick, släpande 4 kabinväskor (jag hade 2 i varje hand, och datorn på ryggen. Frun hade barnet, katten, och sin handväska.)
Eftersom vi nu var ytterligare försenade så missade vi ju anslutningen i Madrid också. Det var ju klart från början, så den ombokningen gjordes redan i Frankfurt, men innebar att vi nu behövde byta terminal. Uppför och nerför trappor genom halva flygplatsen innan man kom till bussen - fortfarande med allt nämt bagage - och sen till andra sidan av flygplatsen, bara för att knappt hinna med planet igen...
När vi kom fram till Teneriffa saknades naturligtvis delar av bagaget... så ytterligare någon timme innan vi kom iväg därifrån. Totalt tog resan ca 20 timmar.
När vi kom fram till huset jag hyrt så var vi ju tvugna att gå igenom inventarieröteckningen med hyresvärden... tog 2 timmar till. Så vi var lite trötta om man säger så. Dessutom, så fort det var klart, var vi ju tvugna att åka och handla...
Vi hade tänkt bo i det hyrda huset ett år, sen köpa något eget. Det visade sig dock ta längre tid än så. Jag hade pratat med vår bank här och hade klart för oss vilken prisklass på hus vi skulle kunna titta på, men höll oss konservativt ganska långt under vad de sagt skulle vara ok, för att vi skulle kunna få lån.
Vi tittade på många hus, men inget kändes bra, men till slut hittade vi "vårt" hus i början på Maj 2012. Det var ingen tvekan om att det var rätt hus... själva huset var isserligen lite för litet, men skulle gå att bygga ut, men läget, läget, och själva tomten var som inget annat. Lungt, i slutet på en liten återvändsgata i ett annars lugnt område, med 180 graders havsutsikt, fantastisk vy av Teide och orotavadalen, och en tomt på nästan 2000 kvadratmeter, varav det mesta i ett plan, var unikt här.
Men att ha hittat huset var en sak.. när det sen gällde att få lån, visade det sig att vad bankchefen säger och vad banken verkligen gör är två helt olika saker... Dessutom tillkom komplikationen att banken togs över av en annan innan lånet var klart.
Vi fick ett lån, men inte på långa vägar vad som krävdes för att kunna köpa huset. Banken var missänksam mot min internetverksamhet, trots att jag kunde lämna dokumentation 6-7 år bakåt i tiden.
Så vi blev kvar i vårt hyrda hus, medan vi sökte annan finansiering, och samlade mer pengar på hög... Vi fick aldrig något bättre lån, men till slut löste det sig ändå. Vi hade hela tiden kontakt med mäklarna, och dels gick säljarna ner i pris, dels lyckades jag frigöra en del budet kapital, så till slut med en hel del trixande från mäklarnas sida så lyckades vi få till en deal, så vi kunde köpa huset, och flytta in i Maj förra året - drygt ett år efter att vi först tittat på "vårt" hus...
- och första natten vi bodde i huset sprack en varmvattenledning under badrumsgolvet!
- sen, de följande veckorna, jagade vi allergikällor, eftersom vår son blev sjuk i huset...
Det löste sig, och nu är det mesta bra. Nu är ombyggnadsprojekten på gång i stället.
Än så länge ligger det hos arkitekten, men framåt våren kommer vi väl bo i en byggarbetsplats några månader, men förhoppningsvis blir det bra när det är klart...
Så, så var vår (krokiga) väg till Spanien...!