Kulturmörker?

[McAber]

Man blir lite kluven när man jämför illusioner och verkligheten.
Det här med barn och barnbarn. Oj, oj vilket jätte ämne.
Måste säga att förhållanden i Spanien låter närmare min illusion än verkligheten i Sverige. Här är nästan alla familjer splittrade, dvs de vuxna barnen med sina barnbarn bor på andra orter. Kontakterna blir få per år och till slutligen reduceras släktträffar till vigslar och begravningar (om ens det)
Till mina barnbarn har jag reducerats till ett slags jultomte. Det som smärtar mig mest är att mina vuxna barn försöker inte hejda det mycket precisa "önskelistan" som anländer i god tid.
För två jular sedan fick jag nog, då de inte ens orkade sms:a till mig när jag hade märkesdag. Jag reste bort över julen och struntade i deras "önskelista".
Vilket liv det blev! Då sparades där inga superlativer när min egennytta beskrevs. På sätt och vis bra, då luften renades, men inget i sak ändrades.
Jag har en känsla att i Sverige vill alla rusa åt samma håll!
Just nu skall man satsa på sig själv!

 

[Anna Malaga]

Allt handlar om att ge och ta. Familjen är viktigast. Det är inte bara barnen som tar hand om sina gamla föräldrar, besöker dem varje dag`pâ sjukhus och äldreboende och har ansvar för dem. Även far- och morföräldrar hjälper sina barn väldigt mycket, bâde praktiskt och ekonomiskt.
De kan inte tänka sig nâgot bättre sätt att investera sina magra pensionspengar än till julklappar till barnbarnen.:vissla:
Att livspusslet gâr ihop här i Andalusien, där man jobbar delade dagar och inte har VAB är ofta tack vare den äldre generationen, som lämnar och hämtar pâ dagis, lagar mat till barnbarnen osv. Nu har krisen slagit till och en del yngre familjer har tvingats lämna sina bostäder och faktiskt flytta hem till mamma och pappa igen. Vem skulle kunna göra det i Sverige?
Det är inte bara unga svenskar som är individualister, även mânga 40-talister. Deras barn sitter fast i ekorrhjulet med barn, karriärer, vinterkräksjuka och körande till aktiviteter, de skulle gärna behöva ett handtag av en engagerad pensionerad farfar.
De friska svesnka pensionärerna vi snackade om längre upp i trâden, är mest intresserade av sina egna intressen: resor, föreningar, ny partner eller nyfunna vänner.

Detta är ju ocksâ orsaken till att spanjorer inte är sâ intresserade av att ha fâ nära vänner, utan snarare en massa ytliga bekanta. Deras stora familj fyller behovet.

 

[carl]

Ja, familjen är viktigast när den behövs. Går vi tillbaka i tiden var t.o.m. gårdens folk viktigast. Kom någon och detta gällde även släktingar på besök benämdes de ”främmande” dvs de som inte tillhörde gården. Vi säger ju fortfarande att vi har främmande även om det kan vara ens bästa vän.

Östtyska mor- och farföräldrar klagade efter det att Tyskland återförenats. De uppskattades inte så mycket, eftersom ingen behövde dem längre för att stå i kö för att köpa de varor som för tillfället fanns tillgänliga. Mat kunde man nu köpa i livsmedelsaffären.

I Tyskland finns det inskrivet i lag att barn är ansvariga för sina föräldar. Jag vet inte om denna lag tillämpas ofta, men i princip kan ett barn med förmögenhet bli ekonomiskt ansvarigt för sina föräldrar.

I Nederländerna kostar förskola (barn börjar i vanliga skolan vid 6-års ålder) oerhört mycket även om den totala kostnaden delas lika mellan staten, arbetsgivare och föräldrar. Detta gör att båda föräldrarna ofta – om det är möjligt - arbetar en dag mindre i veckan, barnet går till förskolan en eller två dar samt tillbringar en dag eller två dar hos mor- eller farföräldrar. Ett visst statligt bidrag utgår också dessa, om de tar hand om sina barnbarn. Det är ofta så att personer flyttar närmare till sina barn för att kunna ta hand om barnbarnen. Med andra ord familjen är mycket viktig.

Många holländare ser upp till och refererar ofta till Sverige och den barnomsorg som finns där. Jag ser dock vissa fördelar med det nederländska systemet. Generationer kommer närmare varandra och respekterar varandra på ett helt annat sätt än när varje person betraktas som en individ och i princip ska klara sig själv. Mormor och farmor har ofta i Nederländerna samma plats som ”la mamma’ i Italien. Synd bara om föräldrar som inte har möjlighet till denna hjälp.

När jag tidigare skrev om att få hjälp från barn tänkte jag inte så mycket på normalt vårdbehov utan mera på hjälp vissa situationer som tillfällig sjukdom, hjälp med datorproblem, hjälp med kontakter med myndigheter, hjälp med att hämta kontanter, hjälp så att man inte råkar ut för oseriösa försäljare etc. Har man bott länge på ett ställe utomlands kanske man fått vänner som kan hjälpa, men vissa saker vill man inte överlämna till utomstående. Hur ser ni, utomlandsboende, på detta?

En nackdel, som vi har råkat ut för, genom att barnbarnen bor i andra länder än vi, är att när de besöker och bor hos oss så blir det fest hela veckan lång. Inget normalt vardagligt umgänge och resultatet helt utslitna morföräldrar (Även jobbigare när föräldrarna är med).Vi avundas lite våra vänner vars barnbarn tittar in för att hälsa på och går hem när de känner för det. Men visst tycker vi om när de kommer.

 

[Anna Malaga]

Ja, tyvärr blir det ju lite för intensivt umgänge när man bor i olika länder och hälsar pâ varandra. Det funkade att mina förädrar var "pensionatsförestàndare" för oss under vâra Sverigesemestrar när de var yngre. Nu är de i 70-ârsâldern och jag har köpt en billig stuga i närheten av min mamma. Dâ kan vi slinka in pâ en kopp kaffe hos varandra istället, och pappa (som bor längre bort) kan komma och hälsa pâ oss i nâgra dagar när han vill.
När de blir ännu äldre och själva behöver hjälp, kommer jag att bo tidvis i stugan för att ha närmare till dem.
Gillar idén att hollándska äldre flyttar nármare barnen. Pensionärer är ju inte bundna av jobbet längre, och barnen har kanske flyttat av jobbskäl.

 

[McAber]

Kanske relations försämringen mellan generationerna beror på det uppskruvade tempot i samhället.
Själv har inte haft problem med detta, men med samtalen med mina vuxna barn visar att de är närapå oförmögna att prioritera, de skall ha allt och genast! Själv strävar jag åt andra hållet, ju mindre prylar dess bättre, men gärna kvalitet. Likaså med föreningar, de klarar sig bra utan mig, jag prioriterar dem som bryr sig om mig.
Där tror jag också finns "stoft för en hel kongress", nämligen balansen mellan motprestationerna. Om jag tex (som är händig och tekniskt inresserad) hjälper en vän med någon uppgift som jag tycker är verkligen stimulerande, så räcker vännens glädje som motprestation. Men om jag får övertalas att göra något, så kalkylerar jag att jag har en "tjänst ute".
Tidigare, med det lugnare tempot, fungerade mitt system bra. Problemet var snarare att svenskar vill inte ha några "tjänster ute", vilket jag uppfattar som avståndstagande. ( precis som när man insisterar att skaka hand med någon som man kännt länge och nyligen träffats)
Numera får den hjälpvillige ofta märka att det betraktas som ett sorts svaghetstecken om man erbjuder sitt hjälp utan att avtala om kostnader.

Kanske har jag även Grekiska DNA slingor i mig, då jag hört att grekos resonerar ungefär som jag...

 

[alexandrad]

DET KÄNNS SOM TORREVIEJA KOMMER ATT FÖRSVINNA!!

Hej!

lite nyfiken hur länge har du bott i spanien och vad anser du om krisen ..jag har bestämt mig för att bosätta mig här i orihuela costa men börjar bli orolig om det är så att denna stafd kommer att försvinna som torrevieja ..jätte svårt med jobb och jag har ej körkort ska ta den nu men allt kostar .trodde det skulle vara lättare men gud vad jag trivs trött på svenska kylan!!

 

[Preciosa]

Hej!

lite nyfiken hur länge har du bott i spanien och vad anser du om krisen ..jag har bestämt mig för att bosätta mig här i orihuela costa men börjar bli orolig om det är så att denna stafd kommer att försvinna som torrevieja ..jätte svårt med jobb och jag har ej körkort ska ta den nu men allt kostar .trodde det skulle vara lättare men gud vad jag trivs trött på svenska kylan!!

Hej Alexandra och välkommen till forumet spainsmile

Du ställer en fråga men till vem? Om du klickar på "citera" så får
du upp den som du avser innan du skriver inlägget i samma ruta
eller skriv till och namnet/nicket bara thumb
Kul att du skriver men varför skulle Torrevieja försvinna? Torrevieja
blomstrar som aldrig förr trots kris och arbetslöshet. Beror
säkert på att det är 53% utlänningar. massor av engelsmän och
skandinaver. Orihuela stad och Orihuela Costa (samma kommun)
har ökat sin folkmängd läste jag.

Ciao P ;;;;

 

[rinconada]

Kuststäderna kommer nog alltid vara populära pga turister så Torrevieja kan nog ta några (=ganska många) andetag till.
Sen är det en annan sak att staden kan försvinna under vatten, mer eller mindre, pga att havsnivån räknas med att stiga, upp till 100 - 200 m har jag läst någonstans, men det lär inte ske under min livstid...