¡Hola! Vet inte hur många vi är som är kvar i Spanien, men en sak vet jag med säkerhet; det känns väldigt ensamt just nu.
Har aldrig tidigare pratat så mycket som nu med mina hundar, de hänger dessutom med mig när jag går min runda i trädgården. 1,5 mil om dagen är jag uppe i nu, rätt bra med tanke på att min stig, som blir allt med nedtrampad, bara är 300 meter.
Hälsosamt eller ren galenskap, gränsen är hårfin.
Försöker undvika det, men i dag åkte jag in till stan för att handla lite. Utanför Consum var det lång kö, mängder med tanter stod där med sina "dramaten", åkte runt kvarteret för att parkera – lika lång kö på parkeringen, tanter med "dramaten" som sällskap.
De såg nöjda och trevliga ut. Fick känslan av att kön till Consum kanske var det enda sociala inslaget i livet just nu, de stämmer kanske av det med varandra via telefon innan de går dit?
Jag gav i alla fall upp och åkte hem igen. Hittade ett paket med ägg i kylen, plockade ut tre stycken som jag hårdkokade, tio minuter. Ett av livets små mysterier dök då upp, varför är spanska ägg så in i helvete svårskalade? Är man extremt försiktig har men i bästa fall två tredjedelar kvar av ägget när man är klar...
I normala fall hade jag aldrig reflekterat över det här med äggen, men som läget är nu känns det helt normalt att göra det.
En månad i husarrest nu, kämpar på och hoppas att ni andra som har valt att stanna kvar har det bra.